Kamillas dagbok - del 2
Söndag 18/1 22.49
Känner mig helt tom , vet inte vart jag ska ta vägen , allt jag tänker på är tråkigt , ingenting är kul längre , känns som livet inte har nån mening. Vill bara spola tillbaka hela livet och hindra pappa från alkoholen. Vill tillbaka. Vill umgås med han iaf en sista gång innan han lämnar oss , mig. Känner ingenting , allt är helt tomt , vet inte själv vad jag känner och hur jag känner , kan inte förutse några reaktioner , plötsligt kommer det ena , plötsligt kommer det andra. Försöker tänka på sådant som jag vet gör mig glad vanligtvis , men även det är tråkigt , allt är tråkigt . Nu vet jag verkligen vad ordet TRÅKIGT innebär. Det här är TRÅKIGT. Jag har aldrig haft TRÅKIGT i hela mitt liv förut. Nu har jag TRÅKIGT. Hela livet är TRÅKIGT just nu.
Fyfan va tråkigt.
Måndag 19/1 11.05
Känner ingenting . Vad jag har erfarat dom här två dagarna är att ångesten och saknaden och allt det jobbiga kommer på kvällen. Det är då man börja tänka , man tänker så mycket att hjärnan knappt orkar med. Man blir trött. Man undrar om det fanns nåt man skulle kunna göra för att det skulle vara annorlunda. Man undrar om det inte hade blivit så om vi hade umgåts mer eller om jag hade ringt mer eller om jag bara hade åkt dit utan att tänka så mycket innan , bara varit tillsammans med honom. Igår när jag la mig hade jag riktig panik. Jag var rädd för allt. Nervvrak på hög nivå. Jag kände att den här jobbiga processen aldrig skulle gå över , att jag får gå hela livet utan att veta när det kommer en ångestattack. Jag orkar inte med det här på kvällarna. Kvällar är jobbigt och tråkigt. Tycker inte om det här , nej , jag hatar det!
Men såhär på förmiddagen har jag inga känslor i kroppen. Jag vill bara koppla bort allt och inte tänka på det. Vill inte att någon ska fråga mig hur jag mår , för dom borde veta hur jag mår , bara genom att titta på mig. Dom får nöja sig med det svaret. Jag vill inte att dom ska fråga mig , jag vill låtsas som om allt är som vanligt. Idag är det bestämt att vi ska åka hem. Det tycker jag inte om. Jag tycker inte om att vara någonstans , vill inte vara någonstans heller. Vill bara vara nånstans där det inte lever , vill vara själv. Nej det vill jag inte, jag vet inte vad jag vill.
Här sitter jag , patetisk , i väntan på att vakna från denna mardröm.
fin blogg :D
sv: om jag får säga min mening är detta för personligt för att publiceras. inte rättvist mot din pappa att lämna ut honom på det sättet och inte mot dig själv heller
Hejsan , ville bara säga otroligt fin blogg du har. :) Kolla gärna min blogg & kommentera (:
så vackra ord men så fruktansvärt hemska. Jag känner igen känslorna men är ändå väldigt vilsen och kan inte alls säga att jag förstår hur det känns. Jag antar att det är någonting man aldrig vaknar ifrån, mardrömmen efter nått sånt här, aldrig helt. Det finns alltid kvar. Men efter ett tag lättar nog den värsta dimman över livet och det blir aningen lättare att andas och att le. Jag hoppas att den tiden ska komma snart för dig, att du snart kan le igen. Men det tar tid så lång tid. Och allt blir ett helvete, men kämpa på, sluta aldirg kämpa.
kram.
Visste du att du kan skicka över 1 miljon gratis besökare till din hemsida eller blogg genom att följa 4 enkla steg?
Gå in på länken nedan, är helt gratis
http://www.viraltrafik.se/?oneofthese
sv: men lilla vännen. du gör reklam i bloggar om just att du mår dåligt och att din pappa är död. jag beklagar att han har gått bort men jag tycker det är riktigt fel att du använder den här tragedin för att få fler besökare till bloggen. du vet att detta är sant och du kommer väl troligen inte att publicera kommentaren men jag tycker det är fruktansvärt att du gör såhär. och sen borde du lära dig att OM du yttrar dig på internet, i bloggar m.m får du lära dig att ta kritik. är du inte redo eller mogen nog att få ett ärlig svar borde du sluta skriva om såna här saker.
fy. vad hemskt. jag hoppas verkligen du mår bättre nu, även om jag förstår att det inte är nått man direkt kommer över. men ändå :*
Vad modigt.
usch kan inte förstå hur du har haft det,, kom så får du en kram :)
