Kamillas dagbok start 18 januari 2009
Snabbsammanfattning av helgen:
I fredags åkte vi till Oslo. Kom fram och la oss för att sova.
Dagen efter gick vi upp rätt tidigt. Åkte ner till byn , mamma , Tomas , Henriette , Roger , Kajsa och André lämnade mig och Katrine på STORO köpcenter. Jag och Katrine shoppade i tre fyra timmar sen tog vi "tricken" (vet inte vad det heter på Svenska) upp till Grefsenplatået sen gick vi därifrån till oldemor.
När vi kom in var Kine och Marianne där. Jag fick en känsla av nåt konstigt för alla tittade på oss så konstigt. Jag tänkte om dom var besvikna för att vi hade varit och shoppat ist för att vara där och umgås med dom. Jag kramade om dom. Gick på toaletten och funderade vad det var , men tänkte sen inte så mkt mer på det. När jag kom ut från toaletten skulle jag visa vad jag hade köpt. Då hade dom flyttat mina påsar in på oldemors sovrum och där inne var även mamma , Roger , Tomas och Katrine. Mamma stängde dörren bakom mig och jag började prata på och var glad för att jag hade handlat! Sen sa mamma plötsligt ; Jag har ett väldigt tragiskt besked från Gran canaria..
•- Nej , jag vill inte höra , jag vill inte höra , vill inte veta , vill inte höra. Sa jag helt förvirrad och rädd.
Jag tänkte först på att det hade hänt farmor och farfar något , som att flygplanet hade störtat när dom va på väg ner igår eller att nån av dom hade kollapsat. Det slog mig fort att det var något med pappa och jag frågade;
•- Är det pappa?
•- Ja.. Säger mamma
•- Är han död?
•- Ja
Sen ville inte Kamillas ben bära henne längre. Jag satte händerna för ansiktet och sjönk ner på golvet i hysterisk gråt. Det var en helt obeskrivlig känsla av ångest , panik , sorg , och allt på samma gång. Det att jag nyss hörde att min pappa är död.. Han är DÖD. Allt snurrade i huvudet. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick knappt luft , jag ville spy , jag var yr , jag blev äcklad , jag tänkte på farmor och farfar , jag tänkte på mig själv , tyckte synd om mig själv och katrine , allt tänkte jag på , men mest av allt att jag aldrig skulle få se pappa igen , att han aldrig skulle finnas till hands nå mer. Han är borta , jag kommer aldrig få krama min goa pappa igen , kommer aldrig få känna hans konturer , kommer aldrig känna hans armar rumt mig eller hans klapp på huvudet. Jag låg där i en minst en halvtimme och bara grät och grät. Mamma , Roger och Tomas flockade sig runt mig och Katrine , jag låg i Tomas famn , under hela tiden strök han mig på ryggen och i håret. Men det hjälpte inte , den enda jag ville skulle trösta mig var min goa pappa. Jag ville ligga ihopkuren i hans armar och bara känna han andas och hans hjärta slå. Jag ville att han skulle hålla om mig och pussa mig i pannan och på huvudet och säga att allt skulle ordna sig , att allt skulle gå bra , det är bara en dröm , du kommer vakna snart , jag kommer vara hos dig hela tiden , jag kommer aldrig lämna dig , känn dig trygg hos mig , du kan ligga här tills resten av världen inte existerar om du vill , nu är det du och jag , jag kommer alltid finnas här för dig.
Jag fattade inte vad som hände , allt var bara svart , jag ville inte var där , jag ville inte vara hemma , jag ville inte vara nånstans , bara försvinna från allt.
Den minuten ändrade allt i mitt liv , jag som hade byggt upp mitt självförtroende , jag var så glad , allt var så bra , jag hade fått ordning på livet , Men allt gick från himmel till helvete på 1 sekund....
riktigt fint har du här :)
Kika gärna in på min konstnärsblogg. Jag postar bland annat olika kändisporträtt och säljer även egendesignade linnen :-)
Vill du gå på min modevisning? Kolla in min blogg så får du veta mer!
sv: okej :)
fint skrivet, blev helt gråtfärdig och helt mållös :(
usch vad tråkigt o förlora sin pappa :( ja skulle aldrig klara av om min pappa försvann :(:(
krama om
fan vad hemskt, fick tårar när jag läste det. min pappa dog också för några år sedan och det blir bra fast du kanske inte tror det nu.
ok, ska kika in lite titt som tätt då :)
gud vad synd.. :/ jag är ledsen hörru...
åå gud gumman<3
började fan gråta<3
lite för att detdär påminde mig om min kompis. Hennes mamma dog i canser för ett år sedan och hon tänkte exakt sådär också :O<3
usch! :O nej men tjejen dåe! :'( förstår om du tycker att det är svårt att sriva om det där men jag tror att många blogg-läsare kommer att vara här och stötta dig! :')
Åh, jag började gråta, så hemskt :(. Tycker så synd om er, men jag hoppas ni lär er leva med det och att det blir bättre :)
synd det där med din pappa :/
Nääää fyfan säger jag bara!
Jag beklagar verkligen!
Jag vill vågar inte ens tänka på hur jag skulle reagera...Hoppas du repar dig
usch, så hemskt !
Usch så hemskt att läsa, BEKLAGAR VERKLIGEN! Och så bra du skriver! Verkligen! Stoooooor kram till dig tjejen!
ja vad ska man säga :/ bra skrivet vi finns här för dig.. <3 ;)
det var veldig rart å lese!du er flink med ord kamilla.veldig levende og sant!gleder meg til å se dere:)
<3<3
vi klarar oss igenom det, tillsammans. med alla som finns runt oss, så klarar vi det.
tänk vad många som vill och verkligen stöttar oss. det är helt otroligt vad många vi har!
vi kommer klara oss fint.
skönt att allt är över nu.
syster <3
beklagar, hur gick han bort :(?
men gud vad sorgligt ! jag fick faktiskt tårar när jag läste det. min pappa var också nära på att dö för kanske 1 år sen.. :( du har mitt stöd i alla fall <3
jag kan inte ens tänka mig hur ni känner er flickor !
otroligt fint skrivet, att det kan ens få vara så här hårt =/
Du ska bara veta hur mycket jag tycker synd om dej och Katrine...!!! Hoppas verkligen att ni mår bättre, finns här Kamilla !<3
Jag har det inte heller så jättelätt ibland, det är så att jag kan brista ut i gråt om jag tänker på det som jag varit med om...
<3
min pappa är också död, han dog för typ 3 år sedan, när jag var 12..
Guuu så hemskt, fick typ tårar i ögonen :( kännes igen känslan när allt bara rasar ihop, även om det inte var min pappa som försvann.
Usch! Stackars dig :(
Har en kompis och hennes pappa har nyss dött...usch.
Jag tycker att du är otroliiiiigt modig som vågar skriva det här. Jag beklagasr sorgen, och jag vet att det inte hjälper när någon säger så, min kusin som även var min bästavän blev mördad för 1år och 3månader sen. Jag vet att der inte är riktigt samma sak men jag vet även vad du går igenom..
Du är otroligt modig <3
Håll ut tjejen, din pappa kommer alltid att finnas där hos dig kom ihåg det, jag har aldrig varit med om något sånt här men jag känner verkligen hur det hugger i mig när jag läste det här. Va stark, du kommer att klara detta även om det är en mycket jobbig situation.. Modigt att skriva ner det här på bloggen. Hoppas att allting går som vi alla vill, ha det bra sköt om dej, tänk inga dumma tankar det vill inte din pappa. Kram.
Hej älskling!
Tycker det är så tråkigt att vi tappat kontakten en hel del... Och extra tråkigt när något såhär hemskt händer och jag ej kan vara där och stötta dig.
Men jag finns fortfarande här för dig, hör av dig om du känner för det!
Du är en sådan otroligt bra tjej, sköt om dig!
Puss