kamillas

Nu har jag äntligen kommit hem efter en lång dag i skolan. Från tio över åtta till klockan fem, usch, alldeles för länge!

Jag har i alla fall ätit våfflor nyss, det är ju trots allt våffeldagen, klart man äter våfflor! Jättegott.

Alla nior som vill håller just nu på med en vårshow som ska visas upp som föreställning senare i vår. Idag skulle det filmas lite och då skulle vi ner i skyddsrummet. Alltså, skyddsrummet, jag har hört namnet och så, men aldrig tänkt på vad det egentligen är. När vi kom ner stod det bara en massa saker som skulle förvaras, typ julsaker, påsksaker och andra saker som hade varit uppe i skolan förut. Alltså ett förvaringsställe var det första som slog mig.
Jag tyckte att detta skyddsrum var oändligt långt och tog aldrig slut, det var bara en massa dörrar som man gick igenom, rummet, eller ja denna källaren kan man väl hellre säga, tog aldrig slut.
Tillslut kom vi till en lång korridor med en massa rum i, som en hotellkorridor. Jag fattade typ ingenting. Sen kollade jag in i rummen, och där fanns det jättetrånga våningssängar med hur hård madrass som helst. I ett rum fanns det en rutten toalett och i ett annat fanns det ett pyttelitet kök. tankarna började snurra i huvudet, hm skyddsrum? Nu började jag förstå innebörden av ordet. Såklart! Det var ju verkligen ett skyddsrum, om det någonsin skulle bli krig. Är det inte helt ofattbart att när våran skola byggdes så tänkte man på att det kunde bli krig och byggde därför ett skyddsrum. Jag tycker det är jätteskumt.
Känslan av att gå där nere var obeskrivlig. Jag kände mig som en jude under andra världskriget som gömde sig för omvärlden. Man förstod hur otroligt tråkigt och smutsigt deras liv var. Nere i skyddsrummet fanns det inga fönster eller någon kontakt med omvärlden överhuvudtaget. Alla golv var jättesmutsiga och sängarna var hårda och toaletten och handsfatet var möggligt. Tänk om det skulle bryta ut krig och man skulle få lov att bo där, kanske i flera år. Det är helt sjukt, tänk att det finns människor i världen som lever så. Ne, det är fruktansvärt!

Min första tanke var "vilket slöseri med plats!". Men sedan efter mycket tänkande så är det verkligen inte slöseri med plats! Vi i Norden tar förgivet att våra länder är fredfulla och vi är så goda, och krig kommer aldrig utbryta här. Men våga att möta verkligheten säger jag bara! Det är klart att det kan bli krig i vårat land, risken finns!
Vi ska inte gå och ta förgivet att det aldrig kommer hända, vi ska bygga skyddsrum, vi ska vara förberedda ifall någonting skulle hända!
Visst, vi ska absolut inte gå och tänka att imorgon blir det krig osv. Men man överväger att avskaffa alla skyddsrum, just för att det är slöseri med plats. Men vad händer med oss då, om kriget skulle komma hit? Då har vi ingenstans att ta vägen!

Här går vi i Sverige och tar förgivet att det är såhär det ska vara, fred! Men vi är så otroligt egoistiska! När flera hundratusen familjers hem och människor bombas i månaden i andra länder så får dom bara en pytteliten text som knappt syns på sidan av en tidning. Men om däremot om en kändis hör i Sverige skulle snubbla på sina klackar och stuka foten så skulle det bli världens uppslag på första sidan och folk skulle prata om detta i dagar, om inte ens veckor! Hör ni vad sjukt det låter?
Att leva i krig är faktiskt verklighet och vardag för många människor, alla har det inte så bra som vi. Men detta tänker inte vi på, utan vi går och klagar på att maten i skolan är äcklig och att lärare och föräldrar tjatar och att nageln har gått av och sådana småsaker, när det sitter andra människor i världen som inte vet vart sin familj är, eller måste sitta i beredskap för en bombning när som helst.
Vafan har vi att klaga över? Vi har det så jävla bra, men vi tar det förgivet att ingen är tacksam över det vi har!

Det var verkligen en tankeställare för mig att gå ner till detta skyddsrummet idag.
Jag är så jävla glad att vi har fred i vårat land!

Här får ni se lite bilder.

köket

Trånga hårda sängar


Mysig toalett

Och så lortig blev man av att gå där nere i max fem minuter, ja, vi hade svarta strumpor från början!


Ja, inte så delikat va? Ändå så är detta lyx mot vad vissa andra i krig lever i.

Kära Sverige/Norge, och ja Norden överhuvudtaget, var tacksamma!