kamillas

Något jag nästan glömt bort var jag att jag skrev dagbok under den preioden då pappa dog. Det är faktiskt snart ett år sen. 2009 har nog varit det mest känslomässiga året i hela livet för mig, och då menar jag verkligen känslomässigt! 

Har i alla fall suttit och läst igenom dagboken och mina tårar forsar. Jag hade nästan glömt bort hur jag kände, men nu förstår jag. Att en människa kan vara kapabel att känna så mycket, så många olika känslor på samma gång. Det gick från att vara två väldigt jobbiga månader till att jag blev världens lyckligaste tjej. Väldigt mycket känslor väcks av att läsa detta.

saknaden är stor


jag har faktiskt publicerat delar av min dagbok tidigare här i bloggen, länk