kamillas

Varje nyårsafton sitter man och hoppas att det nya året kommer bli det bästa ever. Det gör i alla fall jag. Jag trodde verkligen att det skulle bli ett kanonår, vet inte varför.

Det verkade som om jag trodde fel, bara två veckor efter nyår började helvetet, helvetet har suttit i tills nu, jag har inte repat mig riktigt ännu, hittils har året varit helt förjävligt. Jag har tagit snart tre månader på att repa mig, och jag är fortfarande inte helt bra.

Allt känns lite bättre nu, jag börjar komma in i skolarbetet och bli mig själv igen, den glada Kamilla. Jag är inte lika mycket ledsen längre. Jag tror jag börjar komma ur en obeskrivligt jobbig period som har varit så psykiskt utmattande, jag tror inte att dom som inte har varit i det förut inte förstår hur jobbigt det är, alltså, det är obeskrivligt.

Antagligen kommer jag aldrig repa mig helt, det kommer alltid finnas, eller inte finnas om man ska säga så, jag kommer alltid vara medveten om det, men nu känns allt mycket bättre och jag tror att jag vid det här laget är redo att gå vidare, men att man känner så kanske också bara är en fas. Det vet jag inte, jag vet ingenting, allt är oförutsägbart.

Hur som helst så känns det som att allt kommer ta en positiv vändning nu, jag känner mig starkare, piggare, gladare! Jag mår nästan bra igen. Året är ännu ungt och jag hoppas att året kommer bli kanonbra trots omständigheterna.

Trots mycket sorg så har jag under denna period lärt mig att ta vara på livet, kom ihåg att livet är ett värdefullt lån som kan tas ifrån dig på mindre än en hundradel! Jag har också lärt mig att ta vara på alla i min omgivning, inte minst familj och vänner. Man vet aldrig vad som kommer hända så gör det bästa utav varje situation. Gå inte och irritera dig över småsaker, hitta ALLTID det positiva vid saker och ting, det finns ALLTID något positivt.  Ha en positiv inställning till livet och tveka inte på din styrka eller dina möjligheter, DU KAN!

När tragiska saker inträffar som berör en, ser man livet ur ett helt annat perspektiv. Man känner att man vill hinna med alla, visa att man tycker om sin omgivning och visa att alla är värdefulla.

Är det inte konstigt att man inte börjar tänka så förens det inträffar något tragiskt,? sånt tänkande ska man ha ändå, alla borde tänka så! 

När ni kommer i en jobbig situation, kom ihåg att ni aldrig är ensamma. Ni har alltid någon som ställer upp. Var aldrig rädd för att visa dina känslor, gråt när du måste, spelar ingen roll om du sitter vid skolbänken eller i ett viktigt möte, GRÅT UT BARA! Skratta när du känner för det, krama en person när du känner för det osv. Och det vitkigaste av allt, PRATA! prata med alla, om allt, allt du vill ha ur dig, prata prata prata prata prata. Det är den bästa terapin i hela världen, att prata. Har du inte tillgång till någon när du känner att du vill prata, ring någon, dom har alltid tid att lyssna på dig!
Ingenting får bort den tunga klumpen i magen som det gör när man pratar, och jag menar verkligen att du ska prata om allt som faller dig in, få ur dig allt du skulle vilja ha sagt.

Åj, nu blev det ett jättelångt inlägg, men allt detta är läsvärt, det är viktigt!

Ta till er det!