En liten berättelse
För ungefär 5 månader sedan satt jag, farmor och farfar kring ett frukostbord när jag la fram en idé som ploppat upp. I början av september gick min plan i verk, vi bokade en resa ner till Gran Canaria för mig, Katrine och farmor (farfar skulle redan vara nere vid den tiden).
Tvisten med det här var att Katrine inte visste ett smack, och det skulle hon inte få göra förän julafton.
Avfärd sker den 29 december, och Katrine skulle inte få veta något förän endast 5 dagar innan. Jag visste att hon skulle flyga i taket, så länge som hon har tjatat om att hon vill åka ner!
Hösten gick och ju närmare vintern kröp sig på ju mer började Katrine längta otroligt mycket till varmare breddgrader och i november började hon planera för en resa ner på sportlovet. Hon ringde till och med farmor och kollade så det passade att hon och hennes vän Malin kom ner v.9. Lite kul var det att jag och farmor, samt övriga släkt, vänner och familj visste att hon skulle få åka ner snarare än hon anade.
Veckorna innan jul började jag drömma mardrömmar om hur jag försade mig och avslöjade överraskningen i förtid. Det vore ju en mardröm när man gått och hållt sig en hel höst. Så många gånger som jag har velat spricka av spänning och glädje och slängt mig på henne och säga "nuuuu ååååkkkkeeeeer vi snaaaaaaaaaaart!!!!!!!"
Julafton kom och det pirrade i exakt hela kroppen, var så sjukt taggad för jag visste att hon skulle bli helt galen.
Kvällen kom, hon öppnade paketet, och när hon såg kopian på biljetten SKREK hon rakt ut. Hon läste upp en häslning som farmor skrivit som löd någonting i stil med "Nu måste du börja packa för vi åker om få dagar". Det nästa Katrine sa var "OCH vet ni, Jag tror jag får ta med mig Malin!!"
Och där satt jag, med min kopia. Inte riktigt den reaktionen jag hade väntat mig, men det gav alla ett otroligt gott skratt.
Sen blev jag lite smått irriterad och så sa jag "men har du kollat ordentligt på biljetten? Har du sett vad jag har i handen? vet du att vi åker om FEM dagar och att vi ska vara borta i nästan TRE veckor???!!" Katrine blev helt stel och vit och såg otroligt frågande ut "Va..?"
Sen kom skratt och tårar och skutt och hopp och lalalalala!
Så här sitter jag nu, hos min farmor, tillsammans med Katrine och ser på när hon fixar och donar med resväskan och väger den och dylikt. Imorgon 10.50 lyfter planet som ska ta oss till Arguineguin, Gran Canaria, där farfar väntar på oss. Vi ska ha otroligt många sköna dagar i solen med massor av bad och chill. Hallå värmen, här kommer vi!!!
